massor av te & plugg inför svenskaprovet imorgon, ute i god tid som alltid (y)

hemma från middag med barnen & evelyn.

helt chockad, kan inte fatta samtalet jag & evelyn hade precis. trodde aldrig att min bror & hon hade en sån uppfattning & bryr sig så mycket. trodde inte det fanns några problem alls, och att alla var glada för min skull, änsålänge. men allt vändes upp & ner, kanske skulle lyssnat från början. det värsta är att jag blir rädd och börjar tvivla när jag egentligen inte borde.

jag vet ju var jag har allt, jag har koll. jag har fortfarande koll men allt känns inte lika självklart som det gjorde precis. alla frågor & blickarna, typ som att jag inte vet vad jag gör för att jag är liten. framför mina storasyskons ögon är jag fortfarande bara ett barn som inte kan ta bra beslut själv. det är bara katja som förstår & ser mig som vuxen. jag vågar knappt berätta vad jag drömmer om längre för att det alltid är någon som ser ner på det & ska säga till mig att jag kan så mycket mer än det. turism, vem jobbar inom det? bara de som inte kan utbilda sig, du borde ta vara på dina betyg. ingen tänker på att man kan få chefsjobb och växa som människa enormt genom att åka utomlands om man bara jobbar hårt & utbildar sig. min bartenderutbildning? mina föräldrar stöttar mig & tycker det låter kul, resten av släkten tycker det är ett jobb där man slavar för andra, har tävlingar om hur många turister man har sex med på en vecka och dricker sig full varje natt. jag hatar att alla ställer krav på mig och vill att jag ska ha ett toppjobb & kunna jämföras med mina duuuuuktiga kusiner som tjänar mer än de hinner använda. och tydligen inte nog med att jag väljer fel utbildning, dvs något jag tycker är kul och vill utvecklas inom. nu är tydligen vem jag träffar ett problem också, jag förstår varför jag aldrig berättar något och har en helt annan sida av mig själv inför släkten. ett annat jag, glad, positiv och trevlig. lyssnar på vad alla säger och nickar, håller med om att jag tar skolan på allvar och att jag kan plugga vidare till något annat fastän jag valde detta nu. vad ingen fattar är att det är min service-sida jag visar, sidan jag använder när jag jobbar. den som ska kunna ta hur mycket skit som helst men ändå fortsätta le och lösa problem. min familj är underbar på många sätt också, men så fort det börjas prata om mig och mina val är det ett helvete. även fast de bara bryr sig känns det inte som det är av kärlek. utan för släktens rykte. 

inte så många som visste detta innan, och det beror på mina underbara vänner som alltid finns och ställer upp för allt det jag saknar i släkten. det är bara därför jag orkar med att lyssna på allt utan att bli arg och verkligen säga ifrån. nej, jag förväntas vara snäll, liten & förståndig. men absolut inte vuxen än. då fattar man bättre än såhär.