vaknade imorse hemma hos felicia med kudden helt blöt av tårar & inte långt efter började jag gråta igen. från och med nu är jag singel igen, kevin ringde igårkväll & sa att han inte kan fortsätta mer nu, han har gett upp om att någonsin få några riktiga känslor för mig och vill att jag ska vara fri nu när han åker igen, kan säga att jag grät massor igår, varvat med att felicia lyckades få mig att skratta i perioder, hon är en ängel, verkligen. somnade till tårar efter att andreas ringt & frågat hur det var med mig, han är väldigt fin han också. jag & kevin ska iallafall träffas imorgon efter jobbet & ta en promenad vid stranden för att jag ville träffa honom en sista gång & inte bara få allt över telefon.

jobbet kommer nog bli lite tungt idag, men det är skönt att komma iväg & göra något med. jag vet faktiskt inte om jag är ledsen för att jag har blivit lämnad eller för att jag tror att jag & kevin verkligen har en framtid. för ska jag vara ärlig behövs det nog en paus. jag tror det är mina förväntningar på att allt skulle bli hur bra som helst en vacker dag har förstörts helt nu, & jag har fått förstå att jag aldrig mer kommer få kyssa honom, hålla hans hand eller hålla honom så nära som jag vill igen. nio månader mer eller mindre tillsammans, det känns redan tomt. men är man inte två i ett förhållande går det ju inte heller, hur gärna man än vill. nu får jag iallafall tre veckor att smälta allt, & när han kommer hem igen kan vi vara nära vänner istället, det är jag säker på, även fast det känns tungt nu så kommer jag aldrig gå med på att släppa honom helt, jag vill finnas som en fin vän för honom.