idag är ingen bra dag alls, kan säkert bero mycket på att jag jobbade fjorton timmar igår och bara fick sex timmars sömn innan dagens 8-timmars, men mest på en dröm. sjukt konstigt att det kan påverka en så enormt. detta kommer inte vara något roligt inlägg, mest tungt, iallafall för mig och jag känner att jag måste skriva av mig lite. inte särskilt personligt heller men ändå.

jag har aldrig varit bra på att säga hejdå till människor, djur, vad som helst som jag tycker om. när jag var liten grät jag alltid när någon lämnade mig som jag inte skulle få se samma dag igen. & jag har ingen aning om varför. jag önskar att jag kunde behålla allt gammalt underbart ihop med en mix av allt det nya jag upplever nu som är mycket bättre. detta får mig lite smått deprimerad, att tiden går så fort och framför allt att minnen är så långt borta och människor man tyckt väldigt mycket om kommer och sedan försvinner igen. sen älskar jag samtidigt att leva just nu och tänka framåt, jag är väldigt positiv med. men för det mesta om jag bestämmer mig för att det är bäst att man avslutar kontakten med någon så känns det väldigt bra i början, när man vet exakt varför man gjorde det och fortfarande är irriterad eller besviken för att det inte blev som man ville. men efter månader, och sedan tillslut år så börjar iallafall jag så smått glömma allt det dåliga som tillslut vägde över för att man skulle vilja ha personen i sitt liv och jag kommer helt plötsligt bara ihåg det bra. och då blir jag nere, detta hände i min dröm inatt. två personer som var en väldigt stor del av mitt liv innan framställdes som väldigt bra, och det påverkade mig väldigt mycket undermedvetet, för självklart saknar man en människa som funnits så nära innan men inte gör det längre, men i verkligheten har man helt rätt bild av hur denna människan blivit tillräckligt dålig i mina ögon för att inte förtjäna mitt sällskap och därför är det inte tungt som om man förlorat någon som finns väldigt nära oftast på ett väldigt positivt sätt. det hade varit skönt att kunna radera alla jobbiga saknadskänslor till vissa personer, minnena vill man behålla men det ska inte vara jobbigt att tänka tillbaka. knäppt inlägg, jag vet. men nu känner jag mig mycket bättre redan, trött är jag fortfarande. försöka sova? naaaaa.